Vila i frid, min lilla kanin

I onsdags natt gick vår lilla kanin, Signe bort. Vi har inte märkt att hon varit sjuk. Senast i tisdags sprang hon runt och gjorde sina glädjeskutt. Men så i onsdags, när jag kom hem från jobbet så hittade jag henne i garderoben. Jag blev förvånad över att hon inte sprang iväg direkt utan lät mig plocka upp henne. Hon vet att hon inte får vara i garderoben så hon brukar alltid springa iväg när jag kommer på henne. Jag bar henne till hennes “hus”. Senare på kvällen märkte jag att det var blod på golvet i garderoben. Jag torkade upp det och gick för att undersöka henne. Då märkte jag att hon liksom var helt svag i kroppen. Jag tvättade bort blodet på henne och satte mig i soffan med henne i famnen och funderade på vad jag skulle göra. Försökte få henne att äta och dricka, men hon tog bara en klunk vatten, allt annat vägrade hon. Märkte hur hon blev svagare och svagare för varje minut som gick och förstod nog redan då att hon inte skulle klara natten. Halv elva kom Modou hem. Vi satte oss på golvet, jag med Signe i famnen och funderade på vad sjutton vi skulle göra. Funderade på om jag var tvungen att skippa konferensen jag skulle på för att ta henne till veterinären istället. Men bara några minuter senare svimmade hon av helt, eller gick in i något slags koma. Hon var helt ledlös, men andades fortfarande. Jag kanske satt med henne i tio minuter, jag vet inte riktigt. Sen fick hon dödsryckningar (usch vad läskigt sånt är) och efter det slutade hennes hjärta att slå. 

Det känns så himla sorgligt att hon inte fick leva längre. Hon var bara 3 år och bara levt halva sitt liv. Samtidigt är jag glad att det gick fort om hon nu var tvungen att dö. Och jag är glad att hon väntade på att både Modou och jag kom hem innan hon gick bort. 

Jag saknar henne massor, hemmet är så himla tomt utan henne och hon har varit en så stor tröst i många jobbiga stunder – när jag var singel, när Modou var i Gambia och när jag var sjukskriven från jobbet. Tänk att ett så litet djur kan ha så stor del i ens hjärta. 

Signe, “Siggan”, jag saknar dig massor och jag hoppas att du har det bra i din lilla kaninhimmel och får äta hur många toarullar du vill!

Bild

Advertisements

One comment

  1. Nej, vad sorgligt. Tänk att det kan gå så fort med tanke på att hon skuttade runt som vanligt i tisdags. Jag förstår vad du går igenom – min älskade hund Ebbot gick bort för drygt tre år sedan. Han blev bara drygt 2 år.
    Det tog ett helt år innan jag var redo för att skaffa en ny hund.
    Kram ❤

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s